Linnson gillar inte rullstolen, han hatar den.
Så fort jag tar han så stegrar han sig mot mig, sparkar och biter mot mig. Medans om pappa tar han så går han hyfsat bra.

Idag bestämde jag mig för att visa Linnson att jag inte är så farlig, visa att vi faktiskt kan va vänner.
 Så åkte in i hans hage. Började med att han kom springan mot mg, sprang rakt in i mig och började bita mig i ryggen och sparka med rambenen.
Efter det sprang han runt mig, öronen bakåt och slängde med rambenen. När jag åkte mot han så tog han sats och sprang mot mig, högg i armarna och ryggen på mig. När jag sa ifrån så stegrade han sig, och hoppade mot mig.

Så jag hämtade ett långskerings spö.
Nästa gång han sprang mot mig, och hotade att bita så höjde jag spö. Då gick han iväg på engång.

Sen märkte jag att han reagerade mycket på mitt kroppspråk, så lutade mig framåt, slapnade av och började pilla med händerna på backen. Då kom han på en gång fram, nosade på mig. Luktade på rullstolen. Sen började han sparka och nafsa efter mig. då höjde jag på mig och sa i från. Han gick i väg, jag lutade mig framåt och iggnorerade han. Han kom, nosade, nafsade och så började allt om från början igen.

Och så fortsatte vi i ungefär en timme. Efter det kunde jag  klappa han utan att han reagerade, var inte spänd och lyssnde på mig.

Små framsteg, men ändå så grymt nöjd med det.
Kanske vi kommer bli vänner en dag endå?

/ M A T I L D A  P E R S S O N